Förlåt!
Torsdag 9 Oktober 2009
Ja, nu är det flera som
har hört av sig och tycker det är dags för mig att uppdatera. Förlåt, jag har
varit så slarvig, men lusten har helt enkelt inte funnits där. Har ju svårt för
att bara sätta mig för att skriva, jag är ju en inspirationsmänniska av allra
högsta grad. Men, men, hoppas ni har haft överseende.
I dag är det pappas stora dag. Han fyller 59 år ung och jag vet att han inte
alls känner sig som närmare 60. När man var liten tyckte man att 60-åringar var
gamla gubbar. Men nu, med lite perspektiv på livet, känns de som vilken ungdom
som helst. Nåja, nästan i alla fall. Hoppas att du får en riktigt fin dag pappa!
I natt har jag jobbat och i sin vanliga ordning väckte Melle mig vid ett för att gå ut och kissa. Snäll som han är, räcker det att jag öppnar dörren och släpper ut honom i trädgården. Efter kisspausen lade han sig under täcket igen och sov tillsammans med matte till klockan var halv fyra. Det var en jobbig natt. Mycket dåliga patienter. Blödningar, svåra smärtor, kräkningar med avföring mm. Och ja, det är faktiskt sant, man kan faktiskt kräka avföring. Det är magstarkt och det måste vara fullkomligt fruktansvärt. Det är jobbigt nog att stå vid sidan om och bara känna doften. Vill inte ens tänka på hur det känns för patienten. Under de dryga tio timmarna jag jobbade hann jag bara sitta tjugo minuter för att vila mina ben. I natt skulle jag verkligen haft en stegräknare på mig. Vi har en korridor som är ca 80 meter lång och där springer vi fram och tillbaka. Bra gratismotion å andra sidan. Känner mer och mer att det är nattarbete som jag ska ägna mig åt. Det passar mig utmärkt och jag slipper ångesten och oron över att jobba morgon. Dessutom slipper Melle vara själv och det är han evigt tacksam för. Nu är jag ledig drygt en vecka och det tackar man ju inte nej till.
Nu önskar jag er en
fortsatt trevlig torsdagskväll och ett skönt veckoslut. Kramar
Matte och Melle