Ångest även av det goda
Torsdag 2 September 2010, kl. 18.08

En dag av trötthet och ångest har snart passerat. Eftermiddagen kändes lättare och nu har lugnet infallit sig igen. Det började i går kväll, av någon anledning, jag vet inte vilken. Kanske nervositet inför höstmarknaden. Det brukar ju vara så. Det finns ofta en anledning. Även roliga saker kan leda till ångest, vilket i sig kan låta märkligt. det är det som är det knepiga med generalliserat ångestsyndrom. Den dyker upp när den själv behagar och små saker blir till stora. Men det handlar ju inte bara om att sälja betong. Det är ju så mycket annat. Jag ska träffa en mängd människor som antingen gillar eller ogillar mina saker. Det är mycket folk (vilket i och för sig är  bra med tanke på försäljningen) men för mig innebär det även svårigheter att sålla bort ljud som kommer från alla håll. Det är det där med koncentrationen och uppmärksamheten som blir jobbig. MEN, överlag är det förstås det goda som överväger och jag ska inte låta nedslående på något vis. Men det är ett konstaterande som är svårt att bortse från.

Jag pratade med en av mina bästa vänner i telefon i dag och det var ett  väldigt känslosamt samtal. Hennes mamma befinner sig i en liknande situation som mamma gjorde för ett år sedan. Hon beskrev deras relation som hade blivit mer äkta och nära. det träffade rakt i hjärtat på mig eftersom min och mammas relation blev den samma. Att få gråta hos en vän som förstår och att få trösta en vän när man förstår, är så oerhört skönt. Då har man en riktig vän. En vän för livet.

Falukorven står i ugnen och hundarna bråkar om sina ben. Ann-Kristin vinner för det mesta. Jag ska lägga ut ett par kort på tradera och sedan välkomna husse hem från jobbet. En alldeles vanlig torsdag här på Linvägen. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Krisitn