"Halvdant" fortsätter att kommentera
Måndag 28 September 2009, kl. 13.42
Då var det dags igen. Jag har ju flera gånger berättat om gubben som vi numer
kallar för "halvdant" eftersom han har sagt till oss att vår altan blev
hanlvdant gjord ( vi inglasade den inte). I dag mötte jag honom igen och nu var
det ett tag sedan vi träffades. Han har blivit lite skröplig och har hunnit bli
81 år (fast det är det ingen som tror säger han själv). I dag berättade han åter
om hur skönt han hade det på sin inglasade altan. Där var 22 grader i dag och
där hade han suttit hela morgonen och läst tidningen.
- Det hade ni också kunnat göra om ni hade glasat in er altan, sa han sedan.
Jag tänkte för mig själv att det är ingen idé att kommentera det, men jag tänkte
som vanligt att han inte har med det att göra. Han har aldrig tänkt på att vi
kanske vill ha den som den är. Sedan fortsatte han:
- Men man väljer ju vad man vill lägga pengarna på.
Ja, jag vet inte vad han menade med det. Rimligtvis borde han inte känna till
vilka in och utgifter vi har. Fast å andra sidan vet man inte. Han har koll på
hela området och det verkar som om han vet allt om alla. Han är dock ganska
trevlig (förutom hans tjat om vår halvdana altan) och när jag känner att jag har
ork och lust är det ganska kul att fördriva tiden med att lyssna på hans intet
sinande prat. Om sig själv, alltid. I dag berättade han om sina bekymmer med
kisseriet. Jag försökte ge honom lite tips och råd och det verkade som om han
tog det till sig. Efter ca en halvtimma gick vi vidare och jag tror att hundarna
hade stoppat tassarna i öronen vid den tidpunkten. Jag fick åtminstone en
halvtimmas paus från mina egna problem och bekymmer.
Jag var så rädd i går med tanke på att jag nu skulle bli ensam med mina tankar på dagarna när husse började jobba igen. Han har ju varit hemma sedan mamma gick bort. Än så länge har dagen fungerat ganska bra och jag har försökt sysselsätta mig så gott jag kan. Nu sitter jag här med hundarna sovandes bakom mig och känner mig ganska väl till mods. Som vanligt försöker jag ta en dag i taget, eller snarare en timma åt gången.
Ha en skön dag. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin