Att sörja
Lördag 26 September 2009, kl. 16.27

Det har gått över ett dygn sedan jag fick beskedet om att mamma hade gått bort. Sedan dess har vardagen varit som en berg och dal bana. Gårdagskvällen var full av tårar och oändlig sorg, men i dag har det flutit på förhållandevis väl. Jag har putsat lite på betongen och lagt ut lite nya bilder på både det och ett nytt kort. Se under uppdateringar.
Mamma finns i mina tankar i stort sett hela tiden och jag tittar på kortet som står bredvid ett tänt ljus på köksbänken varje gång jag går förbi. Hon finns med oss här hemma och det känns skönt. I alla sorg är det även dags att planera för begravning och ta tag i allt det praktiska. Det är en del i sorgearbetet och det känns ganska skönt att få skifta mellan känslosamma ögonblick och praktiska göromål. Kroppen tar väl hand om sorg och saknad på det viset antar jag. Ingen människa skulle orka gråta och vara ledsen hela tiden. Den sista dagen tillsammans med mamma gör sig påmind hela tiden och jag ser henne framför mig när hon säger att jag ska köra hem innan det blir mörkt. Hon gav mig en varm puss på munnen och log sitt allra finaste leende. Det är den bilden jag minns, det ger mig en så varm och fin känsla.

Åter igen vill jag tacka för allt ert stöd. Ni är fantastiska som hjälper oss igenom det här. Ha en riktigt skön lördagskväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin