Ett svagt hjärta
Fredag 18 September 2009, kl. 18.05

Precis som jag var rädd för har mamma även drabbats av hjärtsvikt. För er som inte vet innebär det att hjärtat är överbelastat och inte orkar pumpa runt blodet i kroppen som det ska. Mammas hjärta har ju arbetat en hel del de senaste åren med tanke på hennes KOL och nu gör det sig till känna genom att inte orka pumpa som det brukar. Benen svullnar och likaså buken. Lungorna kan inte syresätta blodet optimalt och detta är sannolikt en av orsakerna till att hon är så trött och har så svårt för att andas. Nu ska hon få vätskedrivande tabletter och nu fortsätter vi att hoppas på att detta ska hjälpa henne. 

Jag var och handlade nya kläder och skor till henne i går och hon blev så glad när jag visade henne vad jag hade handlat. Jag känner mig så stor och stark när jag är och hälsar på henne. Jag vill ju inte visa hur rädd och liten jag egentligen är. Jag har gjort det någon enstaka gång, men jag vill inte belasta henne med mina tunga tankar. När jag kommer hem och sätter mig i soffan tillsammans med hundarna, kommer sorgen och mattheten. Sorgen över att snart förlora mamma, mattheten som tar all min energi. Det vilar en ständig osäkerhet över vad som kommer att hända. Det finns så många frågor. Frågor som inte går att få svar på förrän det är över. Kommer hon att lida? Hur länge orkar hon kämpa? Det gör så ont, så ont, men det måste gå. Precis som tidigare måste jag försöka ta en dag i taget. Varje stund med mamma är värdefull och därför får vi försöka leva i nuet. I dag gläds jag åt hennes fina leende när jag visade kläderna jag hade handlat till henne. I morgon är en ny dag. Kanske är ångesten lite lättare då.

Var rädda om varandra och ha en riktigt skön helg. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin