Mirakel
Tisdag 15 September 2009, kl.19.15

Ingen förstår, inte jag och Johan, inte skötarna på mammas boende och inte heller läkarna, hur mamma fortfarande kan leva. Hennes tillstånd har varit kritiskt så många gånger och varje gång har hon överbevisat vetenskapen. I dag när jag var och hälsade på henne hade hon varit uppe och ätit frukost. Hon var visserligen trött och hade sedan sovit hela förmiddagen, men hon hade tagit sig ur sängen och gått ut till matsalen. Hon åt sedan middag när jag var hos henne och hon var i betydligt bättre skick än när vi träffades i söndags. Nu innebär ju inte detta att hon är bra igen, långt i från, men det är en gudagåva att få ytterligare lite mer tid tillsammans med henne. Det har varit en bra dag och efter avsaknaden av dessa har varit stor den senaste veckan känns det som en oerhörd lättnad.

Jag åkte med morgontåget i morse för att hämta pappa och Ingelas bil så det blir lättare för mig att ta mig till mamma. Åkte sedan hem till farmor för att dricka en kopp välbehövd kaffe. Det är så skönt och det är en sån tillfredsställelse att ha så många nära och kära som finns vid min sida nu när livet är lite tyngre att leva. Tack för att ni finns!

Ha en fortsatt skön kväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin