SLUTA nu tack!
31/10 2006

Jag har haft en jobbig, ledsam och nästan övermäktig dag. Ni vet säkert hur det känns när benen knappt bär en för att man är så trött. Och när näsan är så täppt av snor att man knappt kan andas efter alla tårar som har trillat. Jag vill inte ha det så här mer. Men det är fantastiskt vilka känslodjur hundar är. Melvin har legat tätt inpå mig och slickat mina tårar. Det känns underbart och bara det gjorde att jag kände mig bättre. Jag har precis fått reda på att jag inte får gå tillsammans med sjuksköterskorna här i Kävlinge. Det var det jag ville allra helst. Det gjorde ont, men nu är det dags att ta ett steg framåt. Allt brukar ju lösa sig. Kanske får jag vara på vårdcentralen istället. Jag var och hälsade på mina arbetskamrater på demensboendet igår och det kändes jättebra. Jag saknar dem verkligen. Antagligen börjar jag där när jag är färdig i Alnarp. Att ta en dag i taget skulle jag ju lära mig. Men hur lär man sig det. Det är ju omöjligt. Någon som har några råd?

Ledsen att jag inte hade något roligt att berätta idag. Men det är väl så här livet är. Inte alltid en dans på rosor. Jag har i alla fall hittat lite söta hundbilder. Kolla här.

Sköt om varandra nu och ta vara på de BRA dagarna. Kanske räcker lite av energin till de DÅLIGA dagarna då.

Kram på er
Matte och Melle

Hem