Krokodiltårar
24/10 2006
I går fick uttrycket krokodiltårar
en verklig innerbörd. Som vanligt på måndagarna är jag på viktväktarna. (Idag
ett halvt kilo lättare. Alltid något.) När vi alla väl hade satt oss ned efter
vägningen tittade ett litet rödgråtet huvud in genom dörren.
"Han ni några pappersnäsdukar här?" Det hade vi ju inte men jag lovade henne att
jag skulle hämta några till hennes rinnande näsa. Viktväktarna ligger på
Billingshäll här i Kävlinge. En plats med ålderdomshem, demensboende och
hemtjänst. Det visade sig att den här kvinnan var 94 år gammal. Hon kände sig så
ensam sa hon. Stora tårar föll från hennes kinder. Det gjorde så ont i mig. Jag
stod en stund och pratade med henne och jag frågade henne om hon inte kunde
prata med personalen.
"De har aldrig tid" sa hon. Det klassiska uttrycket i vården. "Vi har inte tid."
Sedan kom det en kvinna och gick förbi oss.
"De hälsar aldrig", sa hon då.
"När jag växte upp fick jag lära mig att hälsa på folk. Men det gör man inte
idag." Och det stämmer nog. Man hälsar inte på folk som man inte känner. Men
tänk så mycket ett litet "hej" kan göra. Tänk på det nästa gång ni träffar
en gammal människa. Säg ett "hej" och kosta på dig ett leende. Det betyder så
mycket.
Var rädda om varandra.
Kram från Matte och Melle
Ps. Melvin har fått smak på en ny favorit - makrill i tomatsås. Han bara älskar det! Han vinkar och vinkar på golvet bredvid oss och hoppas på att vi inte ska kunna stå emot hans söta små vinkningar. Och det kan vi ju givetvis inte :) Ds.