Knåda bort ångesten
22/10 2006

Jag har haft en riktig bakhelg. Först provade jag ett bröd som är gjort på durumvete. Verkligen supergott. I fredags träffade jag sedan Lena från Alnarp och hon är känd för sina goda sockerbullar. Givetvis blev jag också sugen på att bli känd för mina sockerbullar så när jag kom hem satte jag igång med mina. Det är verkligen härligt att knåda degen. Vem behöver en assistent när det är så bra att knåda bort sin ångest. Det anser i alla fall Gunilla, en supersjuksköterska som jag lärt känna när jag var inlagd. Dessvärre är det väl så att när man väl har ångest orkar man inte ta sig för att baka. I alla fall inte jag. Vissa påstår ju annars att det är bra att ha saker och ting att göra när man har ångest för att fokusera tankarna på något annat. Och det stämmer nog. Problemet är bara att oron ofta stjäl all energi.

I morgon är det åter dags för Alnarp. Det känns mycket bättre nu när vi alla börjar känna varandra lite bättre. Just nu håller jag på att göra en ljuslykta i lera. Ännu mer knådande :) Jag önskar att alla fick känna på lugnet där ute. Det är så skönt att bara gå runt i trädgårdarna och plocka till sig ett och annat äpple. Personalen är fantastisk. För er som inte vet är jag med i ett forskningsprojekt som handlar om trädgårdsrehabilitering för deprimerade. Vi är åtta stycken som alla har varit med om någon form av depression eller utmattning.

Husse mår tyvärr inte så bra. I natt fick han ont i halsen och blev förkyld. Kanske är det sprutorna som redan har sänkt hans immunförsvar. Hoppas bara inte det blir värre. Då måste han sluta under ett tag. Håll tummarna för honom. Han behöver verkligen den här medicinen.

Melvin ligger och sover i sin säng bakom mig. Idag träffade han ett litet barn till och det gick jättebra. Kanske beror hans osäkerhet på om barnen själva är osäkra. Vår granne är verkligen inte rädd för hundar och det känner han nog.

Nu är det snart dags för sängen även för mig. Var rädda om varandra

Melvin och Matte

Hem