Blod, svett och tårar
16 Oktober 2007
I dag har jag cyklat tills svetten
pärlades i pannan. Joggat tills benen kändes som stockar och gjort situps tills
jag grät. Det var rena pinan. Det kändes som att komma till helvetet och sällan
har jag mått så illa av ren utmattning. Men jag klarade det och nu sitter jag
här och är och känner mig nöjd med mig själv och livet känns faktiskt riktigt
bra.
Jag gick till vårdcentralen i går och nästan bönade och bad att de skulle hjälpa
mig med min övervikt. Precis som så många andra har jag provat det mesta och jag
inser att det måste hända något nu innan det går ännu längre. Jag har också
insett att jag inte klarar det på egen hand och därför tog jag nu hjälp igår. I
dag fick jag tid till en sjukgymnast och på den vägen är det. Han är stenhård,
men har glimten i ögat. Han började med att tala om för mig att om jag inte
lägger manken till åker jag ut med fötterna före. Han lovade att hjälpa mig, men
bara om jag själv ville. Precis vad jag behöver. Så nu är det bara att sätta
igång. Håll en hjälpande tumme för mig så går det säkert lite lättare.
Kram på er.
Matte och Melle