Posten som förstörde
Onsdag 28 oktober 2009, kl. 21.44

Jag lever med sorgen efter mamma vid min sida. I bland på avstånd, ibland mycket nära, men den finns där alltid någon stans. Jag kan inte själv välja när den kommer, den bara gör det, när helst den behagar. Den tar ingen hänsyn till var jag befinner mig eller hur jag mår, den bara kommer över mig. I dag kom den som från ingen stans. Jag hade en bra morgon. Allt gick sin gilla gång och jag gjorde både det ena och det andra. Orken fanns där och även lusten. Jag bakade och jag finslipade betongen, och så kom posten. Posten förstörde allt i dag. Det var den som tog fram sorgen. Jag fick alla mammas papper med den. Alla intyg och obetalda räkningar. Sammanställning från begravningsbyrån där det mycket tydligt stod vad varenda händelse och göromål i samband med mammas död kostade. "Svepning", stod det bland annat och sedan en siffra bakom. En kostnad som inte betyder något, men jag ville inte se de där orden. Jag ville inte veta alla detaljer om omhändertagandet efter mammas död. Än mindre vad de kostade. Det kändes absurt. Plötsligt var den fina förmiddagen borta, fram kom sorgen och de tusen och åter tusen tårarna. Ord om "avled", "bortgång" och "dödsfall" stod i flera meningar och allt blev så konkret. Mamma är död, hon kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig mer.

Tack Anna F och pappa för att ni fanns där och kunde ta emot min sorg och saknad. Det betydde så oerhört mycket.

Jag ska inte avsluta med några hurtiga ord eller med några trevliga nyheter för jag skulle inte tala sanning då. Det är tungt och jobbigt, men det är väl så här det är att leva med sorg. Jag ska lägga mig i kväll med en förhoppning om att morgondagen kommer att bli bättre. Då är det åter dags för ett psykologsamtal och det är nog väldigt välbehövt.

Sov så gott. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin