Dagen före 30
9 November 2006
Bara 29 timmar kvar till jag inte längre kan kalla mig för 20-åring (Jag föddes 23.01). Det låter så ungt med alla tal på 20 och så vuxet med 30. Men hallå, det är ju faktiskt skillnad också. När jag var tjugo funderade jag mycket på utbildning. Vad vill jag egentligen jobba med? Jag funderade över var jag ville bo. Skulle vi köpa hus? Skulle vi någon dag skaffa hund? Och barn? Idag vet jag att jag vill jobba som sjuksköterska. Jag har hus och jag har hund. Enda frågetecknet är väl barn. Jag vill ha barn men vet inte när. Jag vet inte om min sjukdom kommer att hindra mig. Det är fortfarande några frågetecken kvar, men många av dem är lösta. Och de löste sig bra. Väldigt bra.
I går fick jag mitt första födelsedagskort. 40 X 50 cm stort (jag kanske skrev om det redan igår). I dag fick jag två till. Ett från Maria med ett JÄTTEFINT armband som hon hade gjort själv. Ett JÄTTEFINT kuvert som jag nästan inte vågade öppna för det var så fint med små guldtassar på. När jag får så fina kuvert vet jag alltid vem det är ifrån, min bloggfavorit och svägerska Caroline. Hon är mästare på att göra födelsedagskort. Hon borde jobba med det.
Så här stort var födelsedagskortet (inlagt
på begäran av Caroline :))
Ikväll har Marleen och Anna varit här och
vi har diskuterat livets små egenheter. Allas och Melvin träffades igen, idag
utan Valter, och det gick fortfarande inte så bra. Melvin gillar inte Allas.
Undrar varför.
I morgon ska jag förbereda inför festen på lördag. För en gång skull tycker jag
inte det ska bli jobbigt, bara kul. Jag har inte ens någon ångest. Underbart!
Var rädda om varandra
Matte och Melle