Första dagen på jobbet
29 November 2006
Det var första dagen på jobbet idag. Jag har inte arbetstränat sedan jag blev sjuk i somras. Jag kan inte nog beskriva vilken skön känsla det är att allt är som vanligt igen. Det känns bra att få lite struktur på vardagen. Många säger till mig att jag ser så pigg ut. Att jag verkar må så bra. Och det gör jag verkligen. Men någonstans långt där bak lurar känslan om hur länge det ska hålla denna gången. Efter varje gång tror jag att det var den sista. Ska försöka vara lite mer realistisk och inse att depressionen kan komma tillbaka igen men att det inte behöver vara en katastrof. Det går ju över. Det har det alltid gjort förr. Det är så svårt att inse att psykiska sjukdomar är lika mycket sjukdom som fysiska. Att jag kanske får äta medicin hela livet för att inte må ännu sämre. Men det är ju ett fel i hjärnan lika mycket som det kan vara fel i ett knä eller en arm. Jag har börjat acceptera det nu. Men det har tagit tid.
Husse och jag håller igång med våra promenader. Vi gick i morse och ikväll när jag kom hem var Melle och husse ute på sin andra runda till Furulund. Heja oss!! Idag fyller min fantastiska faster år! GRATTIS Kickan! När jag var liten gick jag alltid dit efter skolan. Då hade hon mat färdig till mig. Det var där jag fick stuvad potatis för första gången och jag kommer fortfarande ihåg hur gott det smakade. Hon brukade göra våfflor som vi åt med smör och socker. Allt jag kan om handarbete har Kickan lärt mig. Hon är en alldeles underbar faster.
Nu väntar Melle och husse på mig i
soffan. Det känns bra att vara trött för att man har jobbat och inte bara trött
för att man inte gjort någonting.
Natti Natti
Matte och Melle