Och så äntligen...
Torsdag 29 November 2007
Ibland är livet ganska lätt att leva. Man kan promenera rakt fram utan att behöva välja väg. Det går liksom av sig själv. Min väg de senaste sex åren har varit ganska krokig. Men så började allt rätta till sig när jag kunde börja på KK. I dag är vägen rak, nästan så rak den kan bli. I går hände det som jag gått och hoppats på, men som jag inte riktigt har vågat tro på. Jag ska börja jobba på KK i februari. Alltså på RIKTIGT. Inte arbetsträning längre, utan JOBBA! Arbeta och tjäna egna pengar som jag har gjort mig förtjänt av. Det är ett stort steg. Ett steg som jag så länge har väntat på. Jag nyper mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Men jag gör faktiskt inte det. Det är sant!
Må väl och ha en underbar advent. Kramar
Matte och Melle