Grattis Kickan!
Torsdag 29 november 2007
Grattis Kickan! I dag är det bara din dag! När jag gick till bussen idag och hade min mössa och mina fina vantar på mig, tänkte jag på hur glad jag är för att du är min faster! Hoppas din dag var riktigt fin!
Det har varit en ganska omtumlande vecka på KK. Lycka över att se svårt sjuka patienter så smått komma på fötter igen. Sorg över att behöva ta farväl av foster som aldrig fick bli vuxna människor. Jag har sett ett litet, litet foster som bara var tio veckor gammalt. Det mätte ungefär tre centimeter, men trots att det var så litet, kunde man se händer och fötter och till och med små fingrar. Man kunde urskilja svarta pluttar till ögon och en navelsträng som var fäst vid moderkakan. Det är fantastiskt att se, men samtidigt så hjärtslitande. Jag vet egentligen hur jag trodde att ett så litet foster såg ut innan. På något vis hade jag en föreställning om att det bara var en liten klump. Jag kunde inte föreställa mig att det faktiskt var en mini, minimänniska. Att man faktiskt kan se allt det där som jag beskrivit. Det känns konstigt och lite främmande när man står där och gör i ordning dem för den sista vilan. Men det är fint på något sätt, även om det gör ont.
I morgon väntar alla stjärnor och ljusstakar på mig. Det är den dagen jag gått och sett fram emot så länge. Jag kommer att sova gott i natt. Precis som ett barn som väntar på julafton. Men jag väntar på advent, det är bättre än julafton!
Godnatt och sov gott. Kramar
Matte och Melle