En sliten kropp
13 November 2006
Nu är 30-årsfesten över. Den som jag hade
gått och väntat på så länge. Jag fick en jättefin dag. En verkligt fin dag med
massor av fina paket och människor. Men allt har sitt pris och det har jag fått
betala nu i efterhand. Jag sov över ett dygn efter festen. Husse väckte mig för
att ge mig mat, sedan somnade jag igen. Min kropp är totalt slut. Jag anade, för
att inte säga visste, att det skulle bli så här. Men jag vägrar tyvärr att inse
mina begränsningar. Det är svårt när själen sviker. När huvudet säger en sak och
kroppen en annan. När själen ber mig att ta det lugn medan hjärnan uppmanar mig
att fortsätta. jag vet att jag måste finna ett mellanläge där jag både får ha
och äta kakan.
Jag orkar inte skriva mer idag. TACK alla för att ni gjorde min dag till ett
evigt minne. Det skall jag aldrig glömma. Ni är alla så fantastiska och jag är
så glad för att jag har er. Tack för att ni är så förstående och inte ger upp
hoppet om mig.
Kolla in fotodagboken för bilder från festen.
Kram på er
Matte och Melle