Olika former av smärta
Söndag 15 November 2009, kl. 19.29
Det är söndag kväll och helgen har gått i lugnt och stilla tempo. I dag
har pappa och Ingela och hennes syster och man varit här och ätit middag
och firat ett försenat fars dag och min födelsedag.
Två dagar har passerat utan att ångesten har inkräktat för mycket på min
vardag. Visst finns den där och lurar och jag är medveten om att den kan
komma när som helst, men för varje timma och för varje halv- eller
heldag som den är hanterbar, är som en befrielse för mig. Jag pratade
med en nära vän till mig för ett tag sedan. Även hon har drabbats av
ångest under en jobbig period i livet. Hon sa till mig att hon nu kunde
förstå hur jag kände och hade det. Hon beskrev det som en värre smärta
än att föda barn. Smärtorna går ju såklart inte att jämföra på det
viset, fysisk och psykisk smärta är ju två helt olika saker, men likväl
är det smärta. Jag förstår så väl vad hon menar (även om jag inte har
fött några barn så klart). En fysisk smärta kan man ta på. Den känns i
benet eller i armen eller var för någonstans som helst, men den psykiska
maler och gör ont och den är svår att lokalisera. Den bara finns där,
ältandes och svidandes. Många väljer att skada sig själva för att kunna
fokusera på en fysisk smärta. Konstigt nog lindrar det ofta ångesten
eftersom fokus ändras till skadan. Det låter inte klokt och det är det
inte heller, men det är kanske inte så svårt att förstå. Kanske är min
ångest inte så påtaglig just i dag eftersom jag slant med hammaren när
jag skulle lossa betongen från dess form. Handen är blå och svullen och
därför finns det inte utrymme för den psykiska smärtan :)
Nu är husse ledig i två dagar till. Nästa helg åker vi till Älmhult för att träffa Sara och Torgny. Det känns som om det var evigheter sedan vi sågs sist. Besök hos familjen blir det också och det är faktiskt första helgen som vi reser bort sedan mamma blev sjuk. Jag vet inte hur det kommer att kännas eller gå. Jag försöker att inte tänka på det nu. En dag i taget, en dag i taget...
Önskar er nu en riktigt skön söndagskväll med mycket mys innan
arbetsveckan tar vid igen. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin