Tankarna som skenar
Torsdag 5 November 2009, kl. 10.25

Har ni tänkt på att tankarna kan skena i väg i en väldans fart. Jag skriver detta med risk för att betraktas som galen, (fast det är jag ju redan:)) men jag tror att det är många som känner igen sig. I vilket fall som helst. Nu när jag och hundarna var ute på vår morgonrunda, trampade Melle i krossat glas. Jag såg det inte förrän det var för sent. Det var då tankeskenandet började. Jag såg hur hans ben började blöda, väldigt mycket, och att började yla av smärta. Sedan såg jag hur jag ringde till husse och var förtvivlad och att han sedan kom hem och skjutsade Melle till djursjukhuset. Där opererade de honom och de kom till slut ut och sa att de hade amputerat hans ben. Sedan fortsatte mina tankar till rehabiliteringen. Kan en hund ha tre ben? Kan han ändå gå långa rundor? Hur ska han lära sig det? Ska vi gå hos en sjukgymnast? SEDAN kom jag på mig själv vad jag höll på med. Jag log för mig själv och tänkte väl tanken att det nog är ett allvarligt fel i hjärnan på mig. Kanske ännu mer än de transmittorsubstanser som bråkar med mig nu. Och allt detta började med att Melle trampade i en glöshög. Men snälla ni, säga att ni känner igen er! Kanske inte just dessa tankegångarna, men visst är det väl så att hjärnan kan sätta igång de mest konstiga tankar.

I dag kommer Anna J hit och vi ska göra hjärtan i mossa. Ni vet sådana som de säljer dyrt för i blomsteraffärerna. Man lindar mossa runt en pappmall och sedan binder man med grön sytråd runt. Anna ska ha det på dörren och jag hade tänkt sälja dem på julmarknaden.
Nu väntar lite julkortsgöra innan hon kommer.

Ha en skön dag. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin

Hem