Som förlamad
Måndag 2 November 2009, kl. 18.50

Jag vaknade med en ganska behaglig känsla i kroppen i dag. Varje morgon sätter vi på "Vakna med the voice" på kanal 5 och på så vis börjar vi vår dag. Det är lättsamt och ganska humoristiskt. Husse åkte till jobbet och jag gick ut med hundarna. En skön promenad och vi hann in innan regnet började falla. Jag gick ner i källaren och finputsade betongen och en och en halv timma förflöt väldigt snabbt. Dock var det ingen lyckad betongdag och jag fick kassera nästan allt. Så blir det i bland, det är bara att blanda nästa sats.

När tidig eftermiddag närmade sig kom även ångesten. En promenad till med hundarna och ångesten fanns fortfarande kvar som ett spännband över bröstet. Jag försökte distrahera den med att göra lite saker till julmarknaden jag ska till i december, men den ville inte försvinna från min kropp. Till slut gav jag upp, gick och tände ljus och lade mig i soffan. Där låg jag, tillsammans med hundarna, och stirrade ut. Det kändes alldeles tomt och jag var som förlamad. Oförmögen att ta mig för någonting. Jag tror att många känner igen sig. Jag vet att några av er lider av ångest och jag tror att ni känner igen känslan av att bli som paralyserad. Som fastklistrad i soffan. Det är svårt att bryta det tillståndet, men till slut blir man ju tvungen. Här sitter jag nu, knattrandes och försöker skingra tankarna. Tänka på det som är bra i livet och på att morgondagen nog blir bättre. Med tankarna om den goda morgonen i minnet ska jag nu försöka åstadkomma lite mat till mig och husse som snart kommer hem från jobbet.

Ha en skön måndagskväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin