När humöret slår kullerbyttor
Onsdag 26 November 2008

Jag blev sjukskriven under tre veckor i går när jag var hos min läkare. Det kändes både bra och dåligt. Bra för att jag nu endast kan fokusera på att bli fri från gastarna som orsakar ångesten i min själ. Dåligt för att det känns som att allt börjar om igen. Lite som att starta där allt en gång började, fast ändå inte. Jag är inte i lika dåligt skick som då. Situationen har förändrat sig lite och det är inte längre depressionen som är det största problemet utan ångesten och alla humörskiftningar. Det är som att trycka på en knapp. En brakanpp och en dåligknapp. Skillnaden från tidigare är att jag nu även får korta perioder av hypomani. En mildare form av mani. Jag beter mig alltså inte som en manisk person gör genom att handla eller prata okontrollerat och jag har heller inget storhetsvansinne eller är socialt påträngande. Däremot får jag ett enormt energibehov där det känns som om jag orkar hur mycket som helst. Då gör jag allt det där som jag inte orkar när jag är deprimerad. Det känns som om jag klarar allt. Jag behöver inte längre sova alla de där timmarna som jag brukar och jag kan gå upp mitt i natten och vara klarvaken och börja städa. Detta är en känsla jag egentligen inte vill vara utan. Tvärtom, jag älskar när den kommer eftersom jag sällan har så mycket energi, även när jag mår bra. Det känns som att leva i ett rus där inget är omöjligt. Nästan lite som när man har druckit sådär lagom med alkohol och man känner att livet är så där underbart härligt. Och så dricker man lite till för att den där känslan ska bli ännu bättre. Och så lite till...och sen går det åt skogen. Lite så är det. Jag gör flera saker, helst samtidigt, och lite till och ännu mer och sedan stupar jag och blir mer eller mindre slutkörd. Förstår ni hur jag menar. Det är just detta som är problemet denna gången; att finna balansen. Därför har vi nu ökat mina läkemedel för att hjärnans alla transmittorsubstanser ska falla på rätt plats igen. Tills dess är det bara att vänta och se fram emot den dagen då det vänder. Det vet jag ju att det gör.

I dag har städningen fortsatt. Det var dags att damma av vår kristallkrona som innehöll både damm och spindelväv. När jag torkade som bäst (alla prismor var för sig) small det plötsligt till och den slocknade. Nu går den inte att tända och den stora frågan är ju om jag har förstört vår så fina och gamla krona. I morgon ska jag ringa elektrikern som gjorde elen i vårt hus och se om han förhoppningsvis kan hjälpa oss. Vi är ju så glada i vår fina kristall. I morgon hade jag tänkt sätta upp ljusstakarna och det känns så inspirerande och roligt. Äntligen! Därför ska jag nu försöka sova så att jag är pigg i morgon och hoppas på att jag inte vaknar vid tretiden i natt.
Natti, natti
Matte och Melle