Ännu en dag
Torsdag 20 November 2008

Ännu en dag har passerat och den har varit förhållandevis bra. Visserligen vaknade jag halv tre i morse och kunde sedan inte sova. Inte för ångesten skull, utan för att jag hade så mycket energi som jag inte blev av med. Det var en härlig känsla så jag gick upp och gjorde lite vykort, städade och satt en stund vid datorn. Det var en underbar känsla att få uppleva lite energi. Men det är också det som är problemet. Just nu pendlar det väldigt mycket upp och ner. Det är det jobbiga. Att inte veta hur nästa timma ska te sig. Dessutom gör alla berg och dalbanor mig trött och tagen och även om det är underbart att få känna den där energin, är det ju inte riktigt sunt att den kommer halv tre på morgonen. Men jag passade på att njuta av stunden och tro mig, det var underbart!

Tack alla snälla ni för era fina kommentarer i min gästbok. Ni är så underbara och ni gör mitt liv så mycket enklare. TACK!

Nu till en helt annan sak, framför allt till er hundägare (eller hundkännare). När Melvin är rädd eller osäker, viker han svansen neråt och den faller nästan mellan benen på honom. Det blir så tydligt eftersom den står rakt upp annars. Det finns ett tillfälle till när den åker ner och det är när han får något att äta som han tycker är riktigt gott. Som igår när han fick ett grisöra. Han stod och tuggade och njöt, men han såg ledsen ut eftersom svansen var mellan benen. Så här såg han ut.

Min fråga är nu varför svansen även går ner vid detta tillfälle när han mår som allra bäst? Någon som vet?

Glömde ställa en annan fråga till er igår angående mål. Vilka är era mål just nu, både kortsiktiga och långsiktiga?
Ha en fortsatt skön torsdagskväll. Kramar
Matte och Melle

Hem