Otillräcklig
Fredag 14 November 2008

Två nätter med övermäktigt jobb har passerat. Jag har sällan haft så mycket att göra och jag har aldrig tidigare känt mig så otillräcklig som jag gjorde i natt. Vad gör man när flera patienter behöver en samtidigt och alla dessutom är i ganska dåligt skick? Man gör det bästa av situationen. Försöker prioritera det som är mest akut och framför allt så försöker man behålla lugnet. Både för min skull men framför allt för de vårdkrävandes skull. Lugn var jag säkert utåt sett, men i huvudet var det lite smått kaotiskt. Klockan var halv fem på morgonen och att fokusera då är inte det lättaste. När situationen blir akut och personalen inte räcker till, framkommer det ganska snabbt vad som skulle kunna förbättras. Det är av sådana situationer man lär sig. Tyvärr är det svårt att tänka i de banorna då när allt rör i hop sig. När morgonpersonalen så smått droppade in på avdelningen var jag totalt slutkörd. Tröttheten gjorde sig minst sagt påmind och jag kände mig helt utmattad. Då är det fantastiskt att ha så fina arbetskamrater som jag har. Innan jag gick hem kom en av sjuksköterskorna fram till mig och gav mig en stor och väldigt behövlig kram. Hon sa inte så mycket, utan tittade bara förstående på mig. Efter det kunde jag stänga dörren bakom mig och bege mig hemåt. Med kramen varmt i minnet kändes det lättare att köra hem. Tack Emelie. Det värmde mer än du kan ana.

Nu är det fredag kväll och jag sitter och väntar på att en väldigt efterlängtad husse ska komma hem. Melvin är trött efter en lång runda och bus med jackrusseltiken Hedda (hon var nästan lika söt som din Hedda Anna:)). Nu är det dags att koppla bort jobbet över helgen och bara njuta av att vara ledig. Var rädda om varandra.
Kramar
Matte och Melle

Hem