Att leva med ångest
Tisdag 4 November 2008
Man skulle kunna tro att bara obehagliga och svåra situationer leder till ångest. Det är ju naturligt att man blir orlig om barnen är sjuka eller om någon anhörig har dött. I dag blev jag varse om att så inte är fallet. Sedan jag började med medicinen igen har jag mått bra, faktiskt riktigt bra. De senaste dagarna har ångesten faktiskt varit ganska långt borta. I dag knackade den på dörren igen i en mycket ovanlig situation. Jag satt och gjorde vykort och tänkte faktiskt tanken att jag var så glad för att jag mådde så här bra i dag. Strax därpå kröp oron fram och jag fick den där obehagliga känslan i bröstet. Det har hänt tidigare, men det har aldrig blivit så här tydligt. Man kan ju fråga sig varför och i mitt fall blir det ändå ganska tydligt. I stort sett all min ångest sitter i bröstet. Jag upplever en tryckkänsla och, nästan som en skruvtving som dras åt mellan ryggen och bröstkorgen. Jag får svårt för att andas och kan inte koncentrera mig på något annat än just ångesten. Men det är inte bara oron som sitter i bröstet. Andra känslor som glädje, fysisk utmattning, sorg och ilska befinner sig också där. Håkan, min förra sjukgymnast fick allt som oftast hjälpa mig när trycket i bröstet ökade. Det berodde såklart på att jag var trött rent fysiskt, men känslan i bröstet när jag har ångest känns likadant och därför upplevde jag ofta träningen som ångestfull trots att den egentligen inte var det.
Förra veckan blev jag väldigt arg och besviken på en patient. Jag stod utanför hennes dörr och hörde hur hon förtalade oss i personalen till hennes medpatient. Enligt mig var det en obefogad klagan och jag blev väldigt arg och upprörd. Trycket i bröstet ökade, pga av ilska, och detta ledde i sin tur till att jag fick ångest. Tro det eller ej för det är verkligen inte likt mig, men jag konfronterade den här patienten och berättade att jag hade hört vad de talade om. Detta i sin tur ledde till att ångesten lättade och det blev väldigt tydligt för mig hur viktigt det är att ta itu med ångesten.
När jag är ledsen, ofta i
samband med att mamma är dålig, sätter sig även sorgen i bröstet och även sorgen
övergår till ångest. Det ligger alltså väldigt mycket i uttrycket att ångesten
har många olika ansikten. Men det känns verkligen dubbelt att även lycka kan
leda till oro. Tillståndet höll inte i sig så länge utan gick över efter en
stund. SÅ ni behöver inte oroa er. Jag mår bra nu.
För er som vill läsa mer om ångest, har jag hittat ett utdrag från en sida på
nätet (http://web4health.info/).
Nu önskar jag er en
fortsatt skön vecka. Kramar
Matte och Melle
Generaliserat ångestsyndrom, GAD
En person som lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD: Generalized Anxiety Disorder) känner en ihållande och okontrollerbar ångest och oro över olika områden av livet. Alla människor oroar sig i viss utsträckning men i kontrast till vanlig oro är GAD starkare och mer ihållande, uppstår oftare och är svårare att kontrollera. Ångesten, oron eller de fysiska symptomen har dessutom betydande negativa konsekvenser för viktiga områden i livet, exempelvis socialt eller i arbetslivet.
Ångesten är svår att kontrollera och blir därför ett störningsmoment i alla delar av vardagen. Vuxna personer som lider av GAD ororar sig ofta över saker som åtagande på arbetet, ekonomin, familjemedlemmars hälsa, men också över småsaker som att bilen behöver repareras eller vardagsrummet tapetseras om. Barns ångest och oro kretsar mer kring hur bra eller dåligt de klarar av vissa prestationer eller sociala situationer, samt kring katastrofscenarier som jordbävningar eller kärnvapenkrig. Det är typiskt för detta ångestsyndrom att fokus hela tiden skiftar mellan olika orosmoment.
Med ångesten och oron följer symptom som rastlöshet eller en känsla av att vara på helspänn. Man kan också ha svårt att koncentrera sig, lätt bli irriterad och snabbt bli utmattad. Vidare kan man besväras av muskelspänningar och olika typer av sömnstörningar. För barn räcker det med att endast ett av dessa symptom är närvarande för att diagnosen GAD ska ställas.
De ovan nämnda symptomen kan också höra ihop med, eller leda till andra symptom. Exempelvis kan muskelspänningar leda till att personen får muskelvärk, muskelryckningar eller känner sig skakig. Även kroppsliga symptom kan följa (liknande de vid panikattacker) som muntorrhet, illamående, svettningar och svårigheter att svälja. Depressiva symptom, t ex nedstämdhet, nedsatt aktivitets- eller intressenivå eller aptitlöshet är också vanligt.
Dessutom förekommer GAD ofta tillsammans med andra diagnoser, som affektiva syndrom (exv depression, manodepressivitet), andra ångestsyndrom (t ex panikattacker eller social fobi) eller substansrelaterade syndrom (alkohol-, drog-, eller medicinberoende). GAD kan vara ett isolerat problem men de flesta har även en tidigare historia av något av de ovan nämnda problemområdena. Diagnosen GAD ställs dock inte om problemen helt och hållet kan förklaras med en eller flera andra diagnoser.
Studier visar att man i genomsnitt löper ungefär fem procents risk att någon gång under sin livstid drabbas av GAD, och syndromet har visat sig vara något vanligare bland kvinnor än bland män. För majoriteten av de drabbade börjar problemen i barndomen eller tonåren, men det är inte ovanligt att ångesten uppkommer även i senare skeden av livet. Ångest har visat sig ta sig olika uttryck i olika kulturer, varför det är viktigt att ha det kulturella sammanhanget i åtanke när man bedömer ångestproblematik.
Det antas finnas såväl biologiska som miljömässiga orsaker till GAD. Det innebär att delar av orsaken till GAD kan finnas i personens uppväxt, den kemiska sammansättnigen i hjärnan samt i personens nuvarande livssituation.