Influensatider
8 Mars 2007
Ja, influensatider är det verkligen. Var och varannan har drabbats och så även jag. Fick feber sent i går kväll och har legat i sänghalmen hela dagen. Och man kan ju inte låta bli att tycka lite synd om sig själv. Men tankarna ändrar sig snabbt och går till Anna och hennes familj som har det så jobbigt nu. Vad är lite influensa då? Jag kan gärna stå ut om jag lyckas undvika hennes sorg. Att mista sin pappa, eller någon annan som står en nära, är nog ett av livets svåraste bekymmer. Men Anna är stark. Resonerar förståndigt att det är en alldeles vanlig sorgereaktion hon går igenom. I dag skrev hon i min gästbok att det går lite lättare för varje dag. Kanske stämmer uttrycket "Tiden läker alla sår". Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag hade reagerat om min pappa dog. Jag tänker mig att jag bryter samman. Att livet tar slut. Att jag åter blir sjuk. Men kanske behöver det inte vara så. Jag vet ju att inte pappa hade velat det. Mitt i all sorg skrattar Anna åt alla tokigheter hennes pappa gjorde och hon säger ofta att "pappa hade skrattat om han hörde oss nu". Att skratta genom sorgen känns skönt. Det är befriande. Det finns nog inget som får oss att fundera så mycket som om just döden. Jag är rädd för den. Inte för min egen del, men för min reaktion över andras död.
Det är åter dags att krypa under täcket
och kurera febern. I morgon är husse ledig och det känns alltid lite speciellt.
Var rädda om varandra.
Matte och Melle