På väg
7 mars 2007
I dag ägde så det efterlängtade mötet
rum. Ett möte där vi skulle planera min fortsatta arbetsträning. Jag har sett
fram emot detta sedan det bestämdes och jag var väl förberedd. Förberedd på att
det kanske inte skulle bli som jag ville. Det är nämligen något jag fått lära
mig som sjukskriven. Det viktigaste är inte att det blir bra för den drabbade
utan att det blir så enkelt som möjligt för de som har hand om rehabiliteringen.
Så började även mötet idag.
"Vad vill du Anna? Om du får önska, var vill du då arbetsträna?"
"I Lund" sa jag och så blev det tyst. En besvärlig tystnad.
"Ja, men nu är det ju så här att du är anställd i Malmö och då tillhör du Malmö
och då kan det bli svårt att ordna något i Lund."
Samma gamla vanliga visa. De frågar mig vad jag vill, men till vilken nytta? Det
går ju ändå inte att genomföra. Men nu satte min läkare käppar i hjulet för dem.
"Jag har haft flera patienter som varit anställda i Malmö men som arbetstränar i
Lund och det har funkat hur bra som helst."
Nu blev det annat ljud i skällan och helt plötsligt skulle man nog kunna ordna
en plats till mig.
Stilla tänkte jag för mig själv vad som hänt om inte min läkare hade stått upp
för mig och varit på min sida. Om jag varit där själv utan någon som backat upp
mig. Hade de kört över mig då? Hade de lyckats övertala mig att det inte gick
att vara i Lund? Troligen. Men nu slutade allt lyckligt, än så länge, och det
bestämdes att de skulle FÖRSÖKA ordna en plats på infektionskliniken i Lund.
Äntligen är jag på väg!
Efter mötet passade jag på att hälsa på Sofia, Fredrik och lilla Ellen. Hon har blivit så stor och är sin mamma upp i dagen.
I morgon är det återträff i Alnarp. Lite
blandade känslor. Det känns som om det var så längesedan nu och det är nästan
lite nervöst att träffa alla igen. Förmodligen blir det som med så mycket annat,
att det blir trevligt när man väl är där.
Nu ska jag lägga mig med husse och Melle
i soffan och titta på Henkes sista match i Man United. Var rädda om
varandra. Kram
Matte och Melle