Sorg och glädje
5 Mars 2007
Livet är svårt och orättvist. Men så
klart också väldigt vackert och fint. Vi fick känna på båda sidorna i helgen. I
lördags åkte vi upp till Anna, Anders, Hedda och Lisa i Fagereke. Anna och jag
har känt varandra sedan tonåren och sedan dess har vi liksom växt samman. Hon är
en av mina allra bästa vänner. Därför var det extra roligt när vi nu efter
säkert två år sedan åter fick träffas. Det är härligt med vänner som känner alla
ens sidor och tycker om en för den man är. Det är skönt när man inte behöver
göra något särskilt utan bara sitta och prata skit om allt vi varit med om
tillsammans. Det är riktiga vänner. Vi åkte hem på söndagen, igår, och det
kändes så härligt att ha denna härliga träffen i minnet. När vi kom hem ringde
Anna till mig igen. Hon grät.
"Pappa är död", sa hon och jag kände hur hela hennes värld hade försvunnit under
hennes fötter. Han dog när han bara hade en mil kvar av vasaloppet. Glädje
förbyttes av sorg och här sitter jag idag och kan inte riktigt fatta vad som har
hänt. Jag är evigt tacksam över att min pappa lever. Därför vill jag be er att
skänka en tanke till Anna och hennes familj nu när de har det som svårast. Jag
vet att många som läser på min sida känner både mig och Anna.
Var rädda om varandra. Man vet aldrig vad
som händer nästa dag, nästa timma. Många kramar
Matte och Melle.
Tack Carola för att du var så snäll och passade Melle. Du är underbar. Han somnade så fort han kom hem igår. Ett gott tecken på att han hade haft det mysigt hos dig och alla hundarna.
Kika in i fotodagboken för bilder från helgen.