Lättnad
Söndag 21 Mars 2010, kl. 11.48

Det är med stor lättnad jag i dag kan skriva att ångesten än så länge har låtit mig vara i fred. Gårdagen känns inte lika jobbig i dag som den gjorde i går nu när jag har lite mer perspektiv på händelsen. Torts allt känner jag mig ganska lyckligt lottad med tanke på hur det var i väntrummet. Det låg en flicka i tonåren helt utslagen på soffan. Hon låg helt stilla, utan att röra en enda kroppsdel. Hennes mamma satt bredvid henne, men allt som oftast vankade hon oroligt fram och tillbaka. I bland satte hon sig och klappade hennes dotter på pannan. Båda led de, på var sitt sätt, och även om jag inte är mamma kan jag nog förstå hur hon kände. Jag är ju trots allt anhörig själv. Jag upplevde en påtaglig medkänsla med flickan och jag kände hur hela rummet fylldes av hennes sorg och smärta. Jag har själv varit där och jag önskar så innerligt att jag inte kommer att befinna mig i den situationen igen.

Mitt i allt tumult glömde jag berätta om Ann-Kristins dag i ringen. Hon kom på en tredje plats (av sex) och fick ganska bra kritik av domaren. Dock tyckte han att hon hade "slarviga" öron. Hrm...slarviga öron? Hur ser sådana öron ut egentligen? Hon klarade av en hel dag tillsammans med hundratals andra människor och hundar utan problem och för mig är det egentligen det viktigaste.

I dag är det nog dags för lite nytt kortskapande. Det har inte blivit gjort på flera dagar, men nu infinner sig lusten igen. Det är ett gott tecken.
Önskar er alla en skön söndag. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin