Hundar känner
Torsdag 11 Mars 2010, kl. 17.23

Det har varit en av de dåliga dagarna i dag. Jag har inte ens bytt kläder, nästan legat och sovit hela dagen. I bland är det det enda som hjälper, just att få sova. Smärtan försvinner då och jag känner mig alltid lite lättare när jag vaknar.
När jag mår dåligt påverkas hundarna mer än man kan ana. Eftersom jag inte har orken att sysselsätta dem, blir framför allt Ann-Kristin väldigt rastlös. Hon drar i mina armar, pratar på sitt sätt och försöker få igång mig. Hon springer fram och tillbaka och muckar hela tiden bråk med Melle. Melvin bryr sig inte så mycket. Han blir däremot lite sorgsen (inbillar jag mig. Det ser ut så på hans kroppsspråk i alla fall) och slickar mina tårar. Detta får mig att uppleva ännu mer stress och jag känner mig som en usel matte. Kanske gör det inte så mycket. Allt som oftast är det ju inte så här, men det jag ville komma fram till är att hundar känner mer än vi kan ana. De läser kroppsspråk och tolkar röstläget och precis som Melvin gör, ser de att matte är ledsen när det kommer tårar på kinderna. Bortsett från tiden när de pockar på min uppmärksamhet och vill busa, är det en fröjd att få ha dem vid min sida. Ann-Kristin på bröstet och Melvin på armen. Det gör mig lugn och jag känner mig älskad

I dag har jag inte så mycket mer att förtälja. Önskar er en skön torsdagskväll och till familjen Christensen sänder jag många tankar om bättring och hoppas på att sjukan inte drabbar hela familjen.

Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin