Längtan
Lördag 28 Mars 2009, kl. 09.27

Det är härligt att längta. Det gör gott för själen. Ända sedan i höstas har jag och husse längtan efter nästkommande Formel 1 säsong. Nu är den här. I morgon körs det första loppet. Vi har följt i stort sett alla loppen i över tio år nu. I början bandade vi alla lopp och kunde sedan sitta och se dem om och om igen. Våra favoriter har ändrats med åren i takt med att några har slutat. Vi har alltid hållit på samma, men för två år sedan gick våra hjärtan till två olika förare. Ni kanske kan föreställa sig dramatiken här hemma på söndagarna! Vi har många minnen tillsammans. Åtskilliga spännande timmar i soffan, men framförallt våra resor som vi har gjort. Jag tror att även icke Formel 1 intresserade hade uppskattat att vara närvarande på en sådan raceingbana. Det är en folkfest, alla är glada och det är underbart att höra det mäktiga ljudet från de där monstermotorerna. Jag vet att åtminstone några av er känner precis som vi gör.

Hur som helst. Tidigt i morse var det dags för kvalificeringen. Den som avgör vilken plats man får starta på. Ni som känner oss vet att vi är nattugglor. När klockan blev tre i natt började husse känna sig trött. Han vågade dock inte somna eftersom han var rädd för att missa kvalificeringen. Därför fortsatte han att vara vaken hela natten. Klockan sju väckte han mig och sa att jag var tvungen att vakna.
- Det börjar nu, sa han entusiastiskt.
Vi lade oss tillrätta i soffan. Båda två med kudden under huvudet och filten över våra förväntandefulla kroppar. Plötsligt hörde jag ett dovt snarkande. Husse hade somnat! Redan innan loppet ens hade hunnit starta!
- Det börjar nu, sa jag.
- Va, sa husse med rödsprängda ögon och sov vidare.
En hel natt hade han väntat. När det väl var dags somnade han sött i soffan och han missade hela kvalet. Är han inte för söt min husse?

Kramar
Matte och Melle