Att se till människan
Söndag 15 Mars 2009, kl. 09.58

Som många av er vet är mamma svårt sjuk i både schizofreni och KOL. De senaste åren har hon bara blivit sämre och försvunnit mer och mer in i sin sjukdom. När vi pratar handlar våra samtal ofta om planeter eller om de mest tokiga fantasier (som är verklighet för henne förstås). Hon bor på ett gruppboende i Växjö, men på sista tiden har hon varit inlagd inom slutenvården mer än hon har varit hemma. Det gör ont att se henne lida både med sina psykoser och andningen. Som det ser ut nu kan hon inte längre på kvar på gruppboendet. Hon är i för dåligt skick och de andra patienterna påverkar henne negativt eftersom det kan vara ganska stökigt där. Det är ingen livskvalitet för henne att hela tiden behöva pendla mellan sitt hem och psykiatrin. Nu har man bestämt att man ska finna ett nytt boende för henne. Ett boende som är mer anpassat för hennes behov och tillstånd och där personalen har en bredare kunskap om hennes sjukdom. I fredags när jag pratade med henne var det som att prata med mamman som jag kände för flera år sedan. Hon lät precis som sitt gamla jag och hon var i strålande form. Vårt samtal var helt "normalt" och vi kunde prata med varandra på lika villkor. Om allt möjligt, men inte om planeter och galenskaper. V hade ett vanligt "mor och dotter samtal" som jag tror att andra människor har. Jag kan inte beskriva den glädjen jag kände då. Tacksamhet över att hon mådde bra och glädje över att få höra min "friska" mamma igen. Hon var medveten om att man letade efter ett nytt boende till henne och hon såg fram emot detta. Ett av alternativen ligger i Höör. Ett ställe som heter Björkvik och som tydligen ska ligga alldeles vid Ringsjön. Om ni vet något om detta får ni gärna berätta för mig om stället. Mamma själv skulle vilja flytta dit och för vår relation hade det varit jättebra med tanke på att vi skulle få närmare till varandra. Nu hänger allt på kommunen. Jag hoppas så innerligt att de ser till mammas behov och att de ser att det finns en människa bakom beslutet. Det pratas om pengar hit och dit och sorgligt nog är det mycket det som styr. Alla som är involverade i mammas situation anser att Björkvik skulle vara det bästa alternativet för henne och nu kan vi bara hoppas att kommunen lyssnar till de som känner mamma bäst och vet vad hon behöver. Jag hoppas så innerligt att det inte är pengarna som utgör det avgörande beslutet. Håll en tumme, vi behöver det så väl.

Jag och mamma.

I dag blir det en lugn och skön söndag. Husse sussar fortfarande på kudden med Melle sovandes vid sina fötter. Jag har känt mig ganska stabil i snart en vecka nu. Den lilla medicinjusteringen vi gjorde i måndags verkar ha gett resultat. Jag är tacksam och glad och fortsätter att hoppas. Ha en skön söndag! Kramar
Matte och Melle