Tjatig granne!
Måndag 3 Mars 2008

Som jag har berättat om tidigare har vi en granne som brukar påpeka att vi inte har inglasat vår nya altan. För er som inte vet gick ett av våra samtal till ungefär så här:
"Åh, så ni bygger om er altan! Det blir ju ljust och fint."
"Ja, tack så mycket. Vi blir så nöjda med den."
"Men ni ska väl glasa in den?"
"Nja, vi vet inte riktigt än. Vi tycker det är charmen med ett uterum att det just är ett "uterum". Men vi får se. Vi har inte bestämt oss ännu."
"Ja du vet, både jag och min son har ju inglasat och vi kan sitta där på julafton om vi så vill så det tycker jag verkligen ni ska göra."
"Jo, ja...vi får se."
"Ja, ja.....vissa gör det halvdant!"
Sedan gick han och sedan dess är det vår ständiga uttryck "vissa gör det halvdant".
Så idag när jag var ute med Melle mötte jag honom igen. Nyfiken som han är började han förhöra mig om vart jag hade hållt hus. Det var ju så längesedan han såg mig.
"För du jobbar väl inte?"
Och just då kändes det så OERHÖRT skönt att säga:
"Jo, det gör jag!"
Sedan pratade vi om vädret som sig bör. Det snöade ju och det var något som varken han eller jag tyckte var särskilt imponerande. Det hade ju varit vår i morse och det var ju så skönt. Och det var då det eviga tjatandet om inglasning kom på tal igen.
"Ja, nu skulle ni verkligen ha glasat in altanen. Du vet jag har suttit där idag. Och du vet att det värmer ju upp hela huset. Inte bara altanen."
"Ja, det är ju bra men vi vill ha det öppet."
"Usch nej, det skulle jag aldrig kunna tänka mig!"
Vi gick några meter och i vägkorset skildes våra vägar. Melvin sa hejdå till hans collie och jag log ett falskt litet leende till "hejdå" och gick hem. Småskrattande för mig själv för att han inte kan acceptera att vi inte tänker glasa in altanen. Hur kan vi bara vara så dumma!

Så har jag då varit själv hemma (nåja, Melle är ju hos mig förstås) över en natt och det gick ju ganska bra. Jag kontrollerade så att ytterdörren var låst flera gånger och det sista jag gjorde innan jag gick och la mig var att se så att även källardörren var låst. Man vet ju inte. Det kan ju komma upp något monster från källaren. Jag somnade så smått vid halv två till "Yngsjömordet" och vaknade med teven på vid åtta av att Melvin ville gå ut. Jag kommer aldrig lära mig att vara själv hemma. Jag är barnslig jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Bara en natt kvar sedan kommer husse hem igen och det ska bli så skönt att få vila huvudet mot hans trygga bröst igen.

Ha en fortsatt trevlig måndagskväll. Kramar
Matte och Melle

Hem