Att dela erfarenheter
Söndag 30 Maj 2010, kl. 12.09

Vi sov ända till elva i dag. Känner mig utvilad och har en behaglig känsla i kroppen. Solen lyser med sin frånvaro, men det är en skön värme ute. Hundarna ligger och tuggar på var sitt ben och husse sitter och läser tidningen. Ångesten håller sig på avstånd och jag kan bara konstatera att det nog blir en bra dag.

Den senaste tiden har jag fått flera mial från läsare som googlat sig till min hemsida. De beskriver samma symtom av ADD:n som jag har och uppskattar min öppenhet om problemen. De skriver för att de känner sig ensamma och vill ha någon att dela sina tankar med. Det går upp för mig hur lite information det finns om funktionshindret och det känns bra att få dela med sig av det jag kan och har gått igenom. Kanske kan man tycka att jag lämnar ut mitt privatliv för mycket, men jag upplever det inte så. Jag väljer själv vad jag vill skriva och det känns tillfredsställande att kunna hjälpa människor med samma problematik som jag har. Kanske är det så att man börjar uppmärksamma ADD mer nu än man har gjort tidigare. I USA är det en relativt "vanlig" diagnos och det finns massor med information om funktionshindret där i från. Min förhoppning är att man nu kan börja finna de som lider utan att veta vad det är som bekymrar dem. Jag visste inte det och hade aldrig hört talas om diagnosen tidigare.

För mig har problemen växt med åren. Jag har blivit mer känslig för ljud och andra störningsmoment runt om kring mig. Jag kunde gå i flera timmar och kika i affärer och finna glädje och tillfredsställelsetidigare. I dag blir jag trött och utmattad efter en liten stund och upplever ett kaus i huvudet där jag inte kan sortera utbudet av ljud och människor. Mot detta har inte medicineringen hjälpt, men den stora skillnaden är att jag nu funnit energi som jag inte haft tidigare. Jag är så tacksam över att man till slut fann vad som hindrade mig i min vardag. Det har gett mig möjligheter att bemästra den och finna sätt att leva som passar just mig. Min förhoppning är att jag kanske med en liten, liten del kan hjälpa de som skriver till mig genom att berätta om mina upplevelser och erfarenheter. Dessutom är det till stor hjälp för mig själv eftersom jag också behöver någon att dela mina tankar och funderingar kring ADD. Det kan jag göra med mina nära och kära, men det är svårt att förstå på djupet när man inte är drabbad själv. Därför tar jag tacksamt emot mailen och hoppas att det bara blir fler och fler. Kanske kan det leda till något större.

I dag stundar formel 1 och som vanligt är det något vi ser fram emot med glädje. Hoppas att även er dag blir till belåtenhet. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin