Allt löser sig
Torsdag 20 Maj 2010, kl. 12.19

Allt löser sig till slut. På det ena eller andra sättet. Vissa saker tar bara lite längre tid. Det har löst sig för mig. Försäkringskassan har ändrat sitt beslut så nu har min förfrågan om permanent sjukersättning på 50 procent gått igenom. Jag fick beskedet i går och jag kan inte nog poängtera hur skönt detta var för mig. Samtidigt infann sig en känsla av sorgsenhet. Det var ju inte så här jag önskade att mitt liv skulle se ut när jag var yngre. Inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle bli halvt sjukpensionär i dryga trettioårsåldern. Den känslan är borta idag och nu ser jag bara framåt. Jag kan koppla av och bara inrikta mig på att komma tillbaka och jobba de andra femtio procenten. På något vis kändes det som en nytändning. Jag ska kämpa och jag ska göra allt för att kunna jobba igen. Med vad? Det vet jag inte, men jag SKA jobba när tiden känns rätt.

Att ha en funktionsnedsättning som gör att arbetslivet blir lidande är det väl ingen som drömmer om. Men när läget är som det är, är det bara att fokusera och göra det bästa av det. Nu kan jag leva mitt liv precis som jag önskar. Jag kan ta en dag i taget och göra det som får mig att må bra. Kanske låter det märkligt att bli glad över ett besked om sjukpension, men det handlar egentligen inte om glädje utan om lättnad att äntligen bli förstådd. Det har tagit lång tid för mig att acceptera att jag har de funktionshinder som jag har och nu när jag äntligen har kommit dit, känns det som en befrielse. Jag är inte sämre än någon annan, jag har bara lite fler begränsningar.

Nu fortsätter jag att leva och njuta av trädgården, av betongen och av korten. Det ger mig ro och styrka att klara vardagen. Jag känner mig lugn och till freds med tillvaron. Precis så som jag har önskat.

Ha en skön dag i solen. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin