Tack!
Söndag 2 Maj 2010, kl. 10.35

Tack snälla för alla fina och värmande ord i min gästbok. Det känns i hela kroppen. Att få stöd i det hela hjälper oerhört mycket.
Kanske är det svårt att förstå min starka reaktion av hela händelsen. Trots allt blir det inte så stor förändring i sysselsättningsgrad just nu eftersom arbetsförmedlingen kommer att anpassa mötena efter mitt mående. MEN, det som är så frustrerande och svårt att förstå är hur jag samtidigt som jag ska besöka arbetsförmedlingen ska jag inom kort börja rehabiliteras från den andra sjukskrivningen som jag har från jobbet på Kvinnokliniken. Det som gör mig så arg och ledsen är att försäkringskassan alltså anser att jag snart är kapabel att jobba hundra procent. För mg är det otänkbart och mitt mål har sakta förflyttats från den tanken till att förhoppningsvis kunna jobba femtio procent när den tiden känns mogen. Att inse sina begränsningar är alltid svårt och det har tagit mig över åtta år att inse att jag förmodligen inte kommer att arbeta som sjuksköterska mer. När jag äntligen kommit till den insikten och landat i den tanken, rivs den tryggheten upp för ett beslut som jag inte själv kan styra över. I går kväll satt jag och skrev ihop ett brev till FK. Vet faktiskt inte om de tar med det i sin sista bedömning, men jag försöker med alla medel för att bli sedd och trodd.

Solen strålar idag. Det sägs ju att våren börjar den första maj, så igår åkte vi till Bauhaus (vår bästa affär Johan:)) och köpte fem säckar jord och barkmull. Den första säcken gick åt till att plantera om alla pelargonior. Då kan  ni tänka er hur många jag har sparat sedan förra året. Nu står de där med sina bara stjälkar och väntar på att få blomma till sommaren. Det är inte en allt för fager syn, men det är en tjusning att följa dess utveckling. Dessutom blir man väldigt stolt när man inser att man har lyckats övervintra sina pelargoner.

Ha en riktigt skön dag i solen (som förhoppningsvis skiner på er med). Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin