Ett ångestfyllt bröst
Tisdag 19 Maj 2009, kl. 10.08
Jag vaknade i morse med en brinnande ångest i bröstet. Det var någon vecka
sedan det händes senast, men i dag kom den tillbaka. Jag tog min medicin och
gick ut med Ann-Kristin så hon fick kissa i trädgården. Jag tog på Melle kopplet
och sedan gav vi oss ut på vår morgonrunda. Det brände i bröstet och jag hade
svårt för att andas. När det känns så fokuserar jag alltid på andningen. Ett
djupt andetag in så att magen höjer sig rejält och en lugn och stilla utandning.
Så gick jag i säkert en kvart och sedan började det lugna ner sig. Jag träffade
på en kvinna med en Jackrusseltik som så gärna ville leka med Melle. Det kändes
inte bra att ha honom i koppel så jag släppte honom så de kunde rusa fritt.
Eftersom Melle är lite burdus i sitt leksätt skrämde han livet ur den lilla
tiken. Hon sprang och gömde sig och smög sedan fram till sin matte och satte sig
bakom henne.
- Ja, han är lite påstridig när han leker, sa jag lite ursäktande.
Hon försäkrade mig om att det var ok och att hon kunde vara lite rädd för andra
hundar. Sedan fortsatte vi att prata, eller rättare sagt hon, och jag fick reda
på både det ena och det andra. Det kändes skönt att få lyssna på någon annan och
för en stund glömma mina egna bekymmer. Vi gick därifrån och jag kände mig lite
lättare i sinnet.
Nu sitter jag här och ångesten har kommit tillbaka. Jag andas och jag skriver
och jag vet att det lugnar ner sig efter en stund, men tiden dit är så oerhört
lång. Det är ingen bra dag i dag, men jag är ändå så tacksam över att jag har
fått så många fina dagar den senaste tiden. Jag vet ju att det är så här det är,
jag måste bara lära mig att leva med det.
I morgon kommer svärmor hit. Husse ska träffa sina barndomskamrater i helgen och då ska hon vara här hos mig. De träffas en gång om året för att umgås och prata gamla minnen. Det är en fin tradition tycker jag. Barndomsvänner betyder så mycket.
Jag håller på att göra om min sida så om det dröjer mellan
uppdateringarna är det därför. Det tar nämligen lite tid. Jag ska dock försöka
så gott jag kan.
Han en riktigt skön dag. Kramar
Matte, Melvin och Ann-Kristin