Stackars lilla Melle
5 Juni 2007

I går kväll började Melle plötsligt hosta. Han hostade till han klöktes och mitt lilla hundhjärta gjorde så ont. Det är hemskt att se på när någon lider utan att kunna göra någonting. I morse klockan 04.00 väckte han oss igen med sin kiknande hosta. Han var inte alls allmänpåverkad. Svansen gick som vanligt och han var precis lika glad. NÄr jag kom hem från jobbet kontaktade jag veterinären och frågade vad vi skulle göra. Med all sannolikhet har han fått kennelhosta, dvs  ett virus eller bakterie som har drabbat honom. Han är vaccinerad mot det, men tydligen är inte skyddet hundraprocentligt. Jag har nu två sjuklingar här hemma. Husse som sällan är sjuk kom hem från jobbet, utmattad och förkyld. Känner mig väldigt frisk då jag är den enda som inte har några krämpor för tillfället.

Helgen i Köpenhamn var väldigt mysig. Det var en fröjd och se alla svenskar och danskar som många gånger tillsammans peppade varandra inför matchen. En riktigt härlig stämning spred sig längs hela Ströget och det låg stora förväntningar i luften. Förväntningar som skulle övergå i kaos och förtvivlan, ilska och bedrövelse. En tokig dansk som förstörde för hela sitt folk. EN enda människa kan vara orsak till att Danmark inte tar sig till EM. Han är inte bara känd i hela Danmark, utan i hela Europa och till och med världen. Vad tänker hans familj, hans vänner och hans arbetskamrater. Hur kändes det för dem att se sin son eller vän förstöra för hela Danmark. Och framför allt - hur känns det för honom idag? Något jag funderat över är om det skulle kunna hända vem som helst eller om man måste vara lite galen för att göra en sådan sak. Alkohol kan ju ställa till med en hel del men jag har svårt för att tänka mig att jag skulle rusa ut på planen och attackera domaren. Hur full jag än var. Hur som helst kan jag inte låta bli att tycka lite synd om honom. Han kan ju inte må bra. Han får leva med detta hela livet och kommer alltid att vara känd som "den där danska idioten som sprang in på planen." Ja, ja, mycket finns att säga, men mycket är redan sagt i teve och alla tidningar. Vi vann ju trots allt och kanske gjorde han så vi tar oss till EM.
Förutom fotbollen strosade vi längs ströget och Nyhavn och åt och drack gott. Vi åt en niorätters middag på kvällen och passade på att fira pappa och Gunilla som varit gifta i tjugo år, porslinsbröllop. Det är härligt att få umgås tillsammans, alla på en gång. Mera av den varan.

Syskonkärlek.

Ska ut och plantera mina pelargoner som jag var och köpte i Hög i eftermiddags. Sedan ska jag pyssla om mina små sjuklingar. Kram
Matte och Melle

Hem