Att vilja men inte orka
26 Juni 2007

Tröttheten håller i sig. Det är en märklig känsla att vilja utföra saker och ting men inte orka. När man är deprimerad, eller i alla fall när JAG är deprimerad, är jag trött och sliten och jag saknar både viljan och lusten till det mesta. Nu är jag inte deprimerad, bara trött. Jag vill gärna påta i landen eller städa eller vad för något annat som helst. Men jag ORKAR bara inte. Något sätter käppar i hjulet för mig och det enda jag inte blir trött av är att just få sova. Alla småsaker och alla vardagliga saker som att borsta tänderna eller att duscha, kräver allt för mycket energi av mig. Sådant som man annars gör utan att blinka.  Var kommer då tröttheten ifrån? Ja, hade jag vetat det hade jag kanske kunnat göra något åt den. Men jag kan bara spekulera. Det troligaste är nog att jobbet kräver sin del och det var längesedan det ställdes så stora krav på mig. Och vem ställer dem kraven då? Jodå, bara jag själv. Men jag tror att alla känner igen känslan av att vilja göra ett gott intryck. Att vilja bli omtyckt och accepterad. Man gör gärna det där lilla extra för att visa sin allra bästa sida och för att bli uppskattad.
Jag har varit ledig sedan i torsdags och det var nog välbehövt. I söndags kom min snälla svärmor hit och stannar nog till helgen. Hon piggar upp mig och framför allt hjälper hon oss med det som just nu känns så jobbigt. Städa, stryka, påta i landen... Hon är underbar!

Midsommar avlöpte som väntat - jättetrevligt. Tipsrunda och kubb, sill och jordgubbar, öl och snaps och väldigt trevliga vänner. Tack Uffe och Soffi för att ni tog hand om oss alla så väl:)

Kubbdags. Vi starka kvinnor vann båda gångerna:)

Anna och Martina.

Värdinnan.

Anna, Magnus och lilla Melle.

Johan, Uffe och Husse.

Daniel och Martina.

Jag och Martina.

Gissa vad jag ska göra nu? SOVA!! Kram på er
Matte och Melle

Hem