Trött, trött
14 Juni 2007
I dag har jag arbetstränat som
sjuksköterska för andra dagen. Hjärncellerna åker karusell i huvudet och en
känsla av matthet och trötthet infinner sig. Många känslor bråkar om att få
komma till tals och stundtals vet jag varken ut eller in. Det är det bästa och
mest stimulerande jag gjort på länge, men också det mest påfrestande för både
tanke och ben. Jag koncentrerar mig till 110 procent och ändå känns det inte som
om jag har den minsta koll. Hade helt och hållet glömt bort att det var så stor
skillnad att jobba som undersköterska eller sjuksköterska. Så mycket mer att ha
i minnet, så mycket mer tekniska uppgifter. Det stämmer som de säger om yrket;
man är verkligen spindeln i nätet.
Jag har ju drömt om detta så länge och kanske just därför byggt upp så stora
förväntningar. När jag gick hem idag hade jag en känsla av illabefinnande och
att jag aldrig kommer att klara detta. Jag kände mig fumlig och darrhänt,
okunnig och okoncentrerad. När dagen var slut hade jag inte lärt mig namnen på
mina patienter och inte heller deras diagnoser. Jag har genomfört de mest simpla
uppgifter idag. Tagit blodtryck, kopplat dropp, givit antibiotika och ändå känns
det som om jag har bestigit berg. Och nu gör sig alla högra krav och
förväntningar sig till känna. Den kritiska Anna tar över och jag ser bara fel i
allt det jag gjorde. Och ändå gjorde jag inte direkt fel. Jag utförde bara
uppgifterna med ovan hand och hur skulle jag rimligtvis annars ha utfört det.
Jag har ju inte gjort det på fem år. Måste, måste lära mig att vara lite mer
snäll mot mig själv och framför allt vara lite mer realistisk. Detta
kommer att gå bra. Jag behöver bara lite mer tid. MYCKET mer tid. Och tålamod.
Det sägs ju att Rom inte byggdes på en dag.
Jag och Melle är hemma själva. Husse är i
Ljungby hos hans halvsyster som tog studenten igår. Har såklart sovit dåligt i
natt och kanske är det därför som jag är så trött idag. Tack och lov för det
lite svalare vädret idag. Jag njöt när jag cyklade till jobbet i morse av att
inte bada i svett. Tacka vet jag lite regn och rusk :)
Var rädda om er. Kramar
Matte och Melle