Melvin har blivit katt
1 Juni 2007

Jag har precis varit ute och gått med Melle och upptäckte då att grannens hund Erik stod ute och skällde förtvivlat. Han var bunden i ett kort rep och hela huset var släckt. Det började dess utom bli riktigt mörkt ute. Klockan var ju halv elva. Mitt hundhjärta sa till mig att något var fel och jag bad husse gå in och titta till honom. Han gick runt huset, men ingen var hemma. Då gick han in till grannen och frågade om de visste något om hunden. De gjorde de inte men de tyckte också det var konstigt. När vi sedan tillsammans skulle gå in till Erik kom hans matte. Hon såg besvärad ut och sa bara:
"Han brukar inte skälla."
Det visade sig att de var borta på fest lite längre ner på gatan och hade således lämnat Erik alldeles själv i det korta repet utanför huset. Är det inte väldigt, väldigt taskigt mot hunden. Djurplågeri är väl lite att ta i, men i mina tankar finns det inte att lämna Melle utanför huset, bunden i ett kort rep, när det dessutom börjar bli mörkt ute. Stackars Erik. Nu är det tyst och förhoppningsvis tog de med honom.

Det hände en lite roligt sak när jag var ute och gick med Melle idag. Först måste jag bara berätta den allra första början så ni hänger med. För ett litet tag sedan kom en röd liten bil körande med en söt gammal dam i. Hon vinkade och skrattade till mig precis som om vi kände varandra väldigt väl. Hon tog nog fel på person, tänkte jag och gick vidare. I dag kom så den röda bilen med den söta lilla damen igen, men denna gången saktade hon till och med in när hon såg mig. Hon vinkade och skrattade lika glatt som förra gången hon såg mig. Denna gången kunde hon ju inte tagit fel igen. Men jag kan inte komma på vem den där damen är. Jag har funderat och funderat, men jag känner inte ens igen henne. För mig är hon helt främmande och det känns som om jag aldrig har sett henne. Jag väntar bara på den dagen när jag träffar henne utan bil. Vad ska jag säga då?
"Ursäkta, men har vi träffats tidigare?"
Det är genant att träffa på människor som uppenbarligen känner en själv, men som man själv har glömt bort. Det hände även idag att en kvinna sa till mig att Melvin hade blivit så stor sedan hon såg honom sist.
"Ja", svarade jag och skämdes för att jag inte kände igen henne. "Han har blivit lite större."
Även denna kvinnan var okänd för mig och jag börjar givetvis fundera över vad det är för fel på mitt minne. Eller är det så att de tog  mig för en annan person. Men två gånger.........

PÅ samma runda mötte vi också en mamma med sin lilla pojk.
"Mamma titta; en katt!"
"Nä det är en hund", svarade mamman. Sedan fortsatte de framåt och pojken fortsatte igen:
"Mamma. En katt!"
Jag skrattade för mig själv och insåg att Melvin har gått och blivit katt på gamledar!

Fredagsmys på altanen en härligt sommarkväll med taccos och ny Pepsimax med smak av äpple. Något att prova!

Nu är det dags att somna sött inför den stundande morgondagen. Då är det Köpenhamn som gäller. Sov gott!
Matte och Melle

Hem