En fin dag
Tisdag 30 Juni 2009, kl. 10.00

Jag var och hälsade på mamma igår. Vi hade en jättefin eftermiddag tillsammans. Jag hade med mig fika och nylagad fläderblomssaft och vi satt på uteplatsen och fikade. Vi kunde föra ett "normalt" samtal utan prat om Gud och diverse planeter. Personalen hade glömt att tala om att jag skulle komma, så när jag kom brast hon ut i ett härligt och äkta leende och skratt. Då kände jag mig verkligen välkommen. När vi hade fikat lade vi oss på en filt i gräset och vilade och lyssnade till barnens glada rop när de badade. Bara jag och mamma, det var en härlig känsla. Varje gång jag får träffa min "riktiga" mamma, den som inte är psykotisk, känns nästan som en välsignelse. Vi har fått på tok för lite av den varan och därför är den tiden extra värdefull. Trots denna fina upplevelse fylldes bröstet av sorg och ångest när jag åkte hem. Det är så många blandade känslor på en gång och det är svårt att skilja på vad som är glädje och sorg. En total utmattning infann sig, men minnet av vår fina dag tillsammans gjorde den bördan så mycket lättare att bära.

Jag och mamma i gräset.

I går fick jag äntligen tag på ny finbetong att gjuta med. Av någon anledning har den varit slut på de stora byggvaruhusen i helgen, så nu känner jag ett extra sug att få gjuta igen. Det är en fröjd för själen, så enkelt och så stimulerande.

I dag är värmen nästan tryckande och Melvin och Ann-Kristin gick med släpande steg på vår promenad i morse. Det är inte lätt att vara hund när solen är som varmast om sommaren.

Ha nu en riktigt skön dag i solen och njut av semestern, eller kanske den kommande för en del av er. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin