Ett tandlöst leende
Torsdag 25 Juni 2009, kl. 17.46

Jag var inne i Malmö i dag för att gå till min psykolog. Jag stod vid bankomaten vid triangeln när jag såg en höggravid kvinna som bad om pengar. Hon hade tappat flera av hennes tänder och hon såg trött och sliten ut. Magen blottades totalt eftersom hon hade dragit upp tröjan. Jag vet inte varför. Kanske var hon påverkad av droger, det såg ut så. Jag vände mig mot henne och bad henne komma. Jag skramlade ihop alla mynten i min plånbok och som tur var hade jag några tior och inte bara några få kronor. Hon tittade på mig och log med sitt tandlösa leende.
"Tusen tack, det var snällt. Jag har en son som väntar på mig där hemma."
Jag kände mig ledsen och hjälplös och önskade det fanns något jag kunde göra för henne. Stackars kvinna, stackars barn. Vilket liv kommer det att få? Så många frågor och inga svar. Bara ett tragiskt öde som jag tack och lov inte har stött på tidigare. Kvinnan har följt med mina tankar i dag och jag känner mig tacksam över att bara ha haft en jobbig stund med min ångest. Jag är övertygad om att även denna kvinnan mycket väl är medveten om vad ångest innebär.

Det är tryckande värme ute och jag sitter och väntar på att regnet ska falla och kanske en och annan åskknall göra sig hörd. Melvin ligger under soffan och trycker så det är nog inte helt oväntat. En förhoppningsvis god tomatsås står på spisen och väntar på att bli köttfärssås. Ju längre den kokar, ju godare blir den. Brukar faktiskt låta den stå på spisen en hel timma. Kryddorna från trädgården kommer väl till pass och nu väntar vi bara på att husse ska komma hem och förgylla vår kväll.

Var rädda om er. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin