Fotbollssorg
Onsdag 18 Juni 2008
Det känns som att dra ut proppen från badkaret. Det känns tomt och det känns snopet. Jag hade ju sett fram emot detta så länge. Ja, längtan har faktiskt funnits där redan sedan kvalen började. Och nu, nu är allt slut. Det är över. Tack och godbye. Det finns väl inte så mycket att säga. De var bättre helt enkelt. Men visst gör det ont när knoppar brister...
I dag har jag träffat en
hundraåring. Ja faktiskt, hon var hundra år. Den söta lilla damen hade slagit på
stort och skulle ha en stor fest för hela familjen. 70 stycken skulle komma och
hon såg fram emot kalaset som ett barn ser fram emot julafton. Hon gjorde mig
glad och jag kan till och med le lite i all fotbollssorg.
Nu vill jag inget annat än att krypa ner under täcket och sova en skön sömn och
glömma allt vad fotboll heter. Oj, oj, oj vad jag låter bitter. Men det kan man
väl få vara en dag som denna. Jag tror inte jag är ensam om den känslan.
Sov gott!
Kram Matte och Melle