Lite gnäll
Onsdag 2 Juli 2008

Jag måste bara få klaga lite. För er som inte orkar med lite sjuksköterskeblaha, kan sluta läsa nu.
I går kom jag hem strax efter midnatt (jag är annars hemma vid tiotiden). Vi hade en rent ut sagt för jäklig kväll. På somrarna drar de ner på personalen och även på platserna. Men det hindrar ju inte att vi även måste ta emot akuta patienter. Det innebär att vi allt som oftast jobbar med lika många patienter med mindre personal än vanligt. Ni kan ju själva förstå hur det går då. I går var jag med om det första 7000-larmet. Ett nummer vi ringer om det är risk för patientens liv. Det blev minst sagt dramatiskt och vårt adrenalin kunde nog inte nå högre gränser. Patienten klarade sig tack och lov, men trots detta var det svårt att koppla av. Resten av avdelningen blev automatiskt eftersatt och jag kände inget annat än otillräcklighet. Vi åt inte på hela kvällen och jag upplevde att jag knappt kände mina patienter. En anhörig kom och skulle hälsa på sin fru och frågade vilket rum hon låg på. Jag sa att jag måste kolla efter och det visade sig sedan att hon var min egen patient. Jag hade alltså glömt vad min vårdtagare hette.
En av oss i personalen grät och upplevde att hon snart inte orkade gå till jobbet. Så här fungerar det ofta i vården idag. Vi gör vårt bästa, men vi räcker inte till. Det är givetvis inte så här alltid, men tillräckligt ofta för att vi ska gå på knäna. Tack och lov älskar jag mitt jobb och känner en stor tillfredställelse med det jag gör.
Så, nu har jag gnällt färdigt om dagens vårdarbete. Jag hoppas innerligt att det blir lugnare på avdelningen ikväll.

I dag skiner solen och det verkar som om det ska bli en sån där värmebölja som de har lovat. Tänkte gå och lägga mig i solen en stund och bättra på min solbränna. En skön avkoppling innan det är dags att gå till jobbet igen.
Ha en skön dag
Matte och Melle

Hem