Härliga fredag
11 Januari 2007

Det känns så skönt att kunna njuta av fredagarna. Att få känna att det verkligen är helg. För inte så längesedan såg alla mina dagar likadana ut om det så var måndag eller fredag. Dagarna fylldes av trötthet och ångest och längtan efter att få gå och lägga sig igen på kvällen var överhängande. Det känns främmande nu. Nästan lite overkligt. Tänk att det har varit så. I kväll sitter jag här och är evigt tacksam över vad livet faktiskt har att erbjuda. Nystädat, lite nya blommor, lite tända ljus och två underbara pojkar...Det är inte så mycket som behövs för att göra min fredag till en liten fest. Man brukar ju säga att det är det lilla som gör det och det stämmer verkligen.
Jag hade nästan gett upp hoppet. Det pratades om förtidspensionering och jag var mer eller mindre varit övertygad om att jag inte längre skulle kunna arbeta som sjuksköterska. Jag hade ju gjort så många försök med ständiga misslyckanden som följd. Min chef tappade tron om mig och trodde inte jag skulle återgå till jobbet igen. Det kändes hårt. Men å andra sidan har jag alltid haft min familj och vänners fasta övertygelse om att jag skulle klara det här. Och tänk - jag gjorde det!

Idag har jag varit på BB och akuten och hospiterat. Innan man börjar jobba på KK bör man ha sett vad de andra avdelningarna sysslar med. Även vi har ju BB-patienter emellanåt och jag var varit lika nervös varenda gång. Hur skall jag kunna visa en mamma hur hon skall amma sitt barn när jag inte har barn själv och när jag knappt har hållit i ett litet spädbarn. Och hur ska jag veta vad som är normalt med ett litet knyte som inte kan uttrycka sig med ord. Det är knepigt, men det är en utmaning. I dag har jag lärt mig hur man kan se på ett barn om det har för lågt blodsocker och vad man bör göra då.
Akutmottagningen var ganska lugn idag. Någon graviditetsblödning, en graviditetssmärta och lite annat.  När jag gick hem kände jag en ganska stor övertygelse om att jag inte var det minsta sugen på att jobba där. Det känns som om det är på vårdavdelningen jag hör hemma.

Nu ska jag försöka lura ut Melle på en kvällspromenad. Sedan strax innan nyår går det inte längre att fråga honom om vi ska gå ut. Han rusar under soffan och vägrar. Så nu får vi smyga ut i hallen och tyst plocka fram kopplet. Jag blir så arg när jag tänker på de förbaskade raketerna.
Ha en fortsatt trevlig fredagskväll. På återseende

Visst blir man glad av att se dessa på köksbänken!

Och ännu lite gladare av att se den här trestänglade ståtligheten i fönstret. Och ännu lite gladare när man köpt den för halva priset för bara 120 kr!

Matte och Melle

Hem