Kråksång
Tisdag 26 Januari 2010, kl. 10.59
Jag gick och sjöng lite till musiken som spelades på radion för en stund
sedan. Jag kom på mig själv med att tänka:
- F-n vad dåligt jag sjunger. Jag låter som en gammal gaggig kråka. Och
nej, det är inte som jag nedvärderar mig själv, jag kan inte sjunga,
åtminstone inte fint. Då gjorde sig plötsligt en minnesbild från
mellanstadiet till känna och det gick upp för mig att det var fler än
jag som inte tyckte om min sång. Så här var det.
Vi hade en kör i skolan. Jag var egentligen inte så förtjust i att sjunga, men några av mina andra klasskamrater gjorde det och det var väl anledningen till att jag också ville gå med i den där kören. Det var bara ett problem. Man skulle sjunga upp för musikfröken när hon samtidigt spelade på sitt mycket högljudda piano. Det var ju så klart lite (läs mycket) nervöst att stå där och ta ton och jag kan väl tänka mig att det inte lät så bra. Fröken gillade inte min sång och därför fick jag inte heller vara med i kören. Jag blev bortsållad. Jag minns känslan av att vara dålig och jag minns hur ledsen jag blev. Pappas dåvarande fru (som också var lärare på skolan) tyckte detta var förskräckligt. Hon talade med musikfröken och det resulterade i att jag senare fick vara med och sjunga. Det kändes skönt att hon stod upp för mig och vågade göra detta för mig skull, men jag minns att jag aldrig trivdes i den där kören. Det var inte roligt att vara med bara för att den förbaskade fröken kände sig tvungen. Jag stod ofta och mimade när tonerna blev för höga och någonstans insåg jag väl att hon hade rätt. MEN, det som gör mig så ledsen och faktiskt arg är att man redan på mellanstadiet hade någon slags utsållning av elever. Det var viktigare att kören lät bra än att barnen hade roligt tillsammans. Jag hoppas så innerligt att det inte är så i dag. Musik är något som ska vara roligt och det sägs ju att ALLA kan sjunga, mer eller mindre bra. Alla barn ska få sjunga om de vill. Ingen ska behöva stå där bredvid pianot och bli nedvärderad bara för att tonerna inte faller på plats. Fy skäms på dig din gamla musikfröken! Är det någon som minns vad hon hette? Jag minns det nämligen inte.
Solen strålar i dag och det är faktiskt 13 grader kallt ute. Det hör inte till vanligheten här nere i södern. Nu ska jag sätta mig och göra lite påskkort (man måste ju vara ute i god tid:)).
Ha en skön dag. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin