Det nästa sista
Tisdag 19 Januari 2010, kl. 11.00

Två dagar har passerat med skrivkramp. Jag har inte funnit orden och kanske har jag inte heller haft något särskilt att berätta. I dag är jag tillbaka och krampen har släppt.

I dag städade jag bort det näst sista av julen. Ni vet, lite i taget så det inte blir så tråkigt att julen är förbi. Kvar finns ett ris med små, små lampor  i fönstret. Tyckte inte det var så förskräckligt juligt, så jag lät det stanna kvar. Jag insåg mycket motvilligt i dag när jag var ute med hundarna, att vi nu var de enda på gatan som hade de kvar. Därför är de nu borta och står fint och prydligt på sin plats i källaren.

Jag var hos min läkare i går och blev sjukskriven till den sista april. Ångesten har ökat den senaste månaden och jag har ingen möjlighet att börja arbetspröva ännu. Varför den har ökat vet jag inte. Kanske finns det ingen orsak, generalliserat ångestsyndrom fungerar ju så. Det kommer och går. Lite medicinjusteringar är nu gjorda och åter igen hoppas jag på att det ska bli lite lättare. Hoppet lever och det är det viktigaste. För mig är det inga problem att vara hemma. Jag pysslar med mina saker och finner ro i det. Jag upplever inte heller saknad efter mer umgänge med människor än vad jag har. Det är precis lagom och min stressnivå fungerar som bäst så här. Små, små krav i vardagen är vad jag klarar av just nu. Jag inser mer och mer att sorgen efter mamma är större än jag tidigare har insett. Den senaste tiden har jag mer eller mindre skjutit bort de jobbiga tankarna och inte velat eller vågat släppa fram dem. Det blev så tydligt när jag sorterade bland hennes saker. Då kom allt på en gång och det är i och för sig inget konstigt med det, men jag tror att mycket av min ångest ligger just där. Mina psykiska besvär blir ännu skörare med sorgen och jag vet som vanligt att det bara är tiden som krävs. Det är ju faktiskt bara fyra månader sedan hon dog.

Tänkte sätta mig och göra lite nya kort nu. Kika in på den andra hemsidan för att se uppdateringar. Ha en riktigt skön dag. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin