Glädjande besked
Tisdag 12 Januari 2009, kl. 11.55

Jag har glädjande besked när det gäller Melvin. Vi hade tur som fick träffa veterinären som hade undersökt honom tidigare när han var sjuk förra gången. Han trodde det var en sträckning och inget annat allvarligt. Vad det gällde pälsen trodde han det berodde på kastreringen och att ingen fortsatt utredning behövdes. Det var med lättade hjärtan som jag och husse lämnade sjukhuset. Vår lilla prins var inte allvarligt sjuk. Nu är det fortfarande korta koppelpromenader som gäller samt antiinflammatorisk medicin.

Den ältande oron befinner sig fortfarande i bröstet och den verkar ha bestämt sig för att stanna ett tag till. Den sliter och tröttar ut kroppen och stjäl stora delar av min glädje. Kanske är det svårt att förstå när man aldrig har varit med om det tidigare, men man kan jämföra det med känslan inför ett prov i skolan. En oro som maler, men som inte försvinner. Jag har tack och lov ingen panikångest och det är jag evigt tacksam över. Det är inget som har hänt, möjligtvis sörjer jag den tid som nu är över med både advent och jul. Annars är det en del i den sjukdomen som jag lider av, att uppleva ångest utan någon egentlig anledning. Jag oroar mig för småsaker, ibland så bagatellartade saker som att duscha. Inte för att jag är rädd för det, utan för att det kräver energi och för att det är ett krav. Ett väldigt litet krav, men likväl ett krav och det är det som jag inte är så bra på att hantera. Generellt ångestsyndrom är komplicerat precis som med alla psykiska diagnoser. De syns ju inte, de bara känns.

Tittar precis ut genom fönsterrutan och ser att det snöar. Det skänker lite ro i kroppen. Det är vackert och det är det vackra som gör ångesten lite lättare.
Önskar er en skön dag och en fortsatt bra vecka. Kramar

Matte, Melle och Ann-Kristin