Från tre till fyra ben
Söndag 3 Januari 2010, kl. 19.51

Som jag berättade i föregående inlägg åkte jag med Melle till veterinären eftersom han bara gick på tre ben. Jag fick lyfta in honom i bilen, men när vi kom fram ville han helst hoppa ur den själv. Jag tänkte gå en liten runda med honom innan vi gick in så han fick kissa och då, helt plötsligt, gick han på alla fyra benen. Han haltade knappt. Jättebra, tänkte jag. Glad förstås, men jag såg hur pengarna rasslade ur plånboken helt i onödan. Jag förstod ju att inget var brutet. Jag satte honom i buren och gick in med honom och berättade för veterinären vad som hade hänt och att han nu gick utan större problem. Hon bad att få titta på honom och han gick ut lite försiktigt, men med viftande svans, och mycket riktigt gick han fortfarande på alla fyra benen.
- Ja, han är ju lite halt, men jag kan ju se att inget är brutet, sa veterinären och log.
Hon rådde oss att avvakta med fortsatt utredning med tanke storhelgstillägget. Det skulle kosta väldigt mycket och eftersom hon ansåg att det eventuellt bara rörde sig om en sträckning, beslutade vi oss för att avvakta. Trots att vi tog upp deras tid, om än inte så lång, behövde vi inte betala något. Det tyckte jag var en snäll gest.

Nu är vi hemma igen efter två dagar i ett vintrigt och kallt Småland. Vi har träffat familjen och åter igen firat en lite försenad jul. Melvin haltar den ena stunden och i nästa går han utan problem. Han är ordinerad vila, men det är inte så lätt när man har en lillasyster som hela tiden ska leka:)
Jag mår bättre och ångesten har varit ganska snäll mot mig. Kanske var det bara ytterligare ett litet bakslag.

En ny vecka tar vid, en väldigt angenäm sådan. Husse är ledig och börjar inte jobba förrän på torsdag. Tre dagar tillsammans med honom och hundarna ska nog göra att jag kommer på benen igen. Ha en skön vecka. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin