På riktigt
7 Februari 2007

Dagens datum kommer jag att minnas länge. I dag har jag för första gången på över sex år jobbat - och fått lön för det! Det är en känsla som är svår att beskriva. Så självklar för de flesta, men för mig har det varit allt annat än självklart. Jobbet i sig har inte förändrat sig. Jag gjorde ju samma saker idag som jag gjorde i går kväll. Det är bara känslan som är annorlunda och faktiskt lite skrämmande. Nu står jag själv. På egna ben. Utan Berenice eller Yvonne bakom mig. Fast det är ju en sanning med modifikation. Ensam är jag ju aldrig, men jag är inte utöver annan personal längre. Nu räknas jag som en "riktig" kollega och inte någon som går bredvid. Jag är stolt och glad och oerhört tacksam över att det blev så här bra till slut. Nu är det äntligen dags att se framåt.

I dag hade vi amningsutbildning på jobbet. Vi har fem BB-platser på avdelningen och då måste vi ju i alla fall kunna grunderna i amningen.  Det är mycket mer komplicerat än jag kunde förställa mig och jag kommer aldrig igen se det som det som en självklarhet. Det är så lätt att man tänker i de enkla banorna att man blir gravid, föder sitt barn och sedan ammar man. Ja, så lätt går det kanske för vissa, men långt ifrån alla.

I tisdags, den 29:e januari, föddes lilla Elsa. Daniel och Martina har äntligen blivit föräldrar och husse har blivit farbror för första gången. På lördag ska vi åka till Ljungby för att hälsa på det lilla livet. Det ska bli så mysigt!

Nu är det snart dags att sätta tummen i munnen och vila huvudet på kudden. Det känns att jag inte är van att jobba mornar. Önskar er härmed en angenäm helg och med lite tur kanske solen tittar fram även i morgon.

Kramar
Matte och Melle

Hem