Lite som gör mycket
27 Februari 2007
I söndags när jag och Melle var ute och
gick, hittade jag för första gången i mitt liv en plånbok. Det kändes konstigt
att rota bland en annan människas ägodelar, men jag var ju tvungen att se vems
plånboken var. Det visade sig att det var en kvinna som bor lite längre ner på
vår gata som ägde den. Jag ringde henne och väldigt sömndrucket svarade hon i
telefonen:
"Nämen har jag tappat min plånbok. Jag måste titta efter."
Och mycket riktigt stämde det. Hon hade varit ute och slarvat i Malmö kvällen
innan och jag skulle tro att den blev ganska så blöt. Hon hade nämligen trillat
utanför vårat hus och det var där jag hittade plånboken. Hon blev såklart
överlycklig och tackade mig väldigt. Det kändes skönt att kunna göra en människa
så glad.
I går knackade det på dörren. Det var kvinnan med plånboken.
"Jag ville bara lämna över den här som tack för hjälpen", sa hon och gav mig en
jättefinglaslykta med ett ljus i.
Nu brinner ljuslyktan och varje gång jag tittar på den tänker jag vad lite det
som behövs för att göra en annan människa glad. Nu har jag dessutom fått ett
nytt ansikte att hälsa på när jag och Melle är ute och går. Allt detta för en
borttappad plånbok
Det får mig genast att tänka på filmen Babel som jag och husse tittade på igår. En händelse som kan tyckas betydelselös ledde i sin tur till förödande konsekvenser. Man får följa olika människors liv och allt flätas slutligen samman och detta pga just denna händelse - ett vapen sålt till en jägare. Se den, den får en verkligen att tänka efter.
Tack snälla ni som skrivit i min gästbok
efter mitt inlägg för två dagar sedan. De betydde väldigt mycket för mig. Var
rädda om er. Kramar
Matte och Melle